1 april 09.
Du gör mig blind och det enda jag kan och framför allt vill se är du. Du är precis hemkommen från Barcelona då du berättar att du ska jobba utomlands. Jag tänkte att det är inte sant, det kommer aldrig bli av. Men du upprepade det och sa att du blir borta i två månader och att du åker någon dag efter att du kommer hem från Danmark. Du stod och packa din resväska framför mig och jag inser att bara lämnar mig igen om någon timme. I samma stund som du kramade mig hårt förstog jag hur lycklig jag är och vart med dig. Och hur mycket jag kommer att sakna dig under de två månaderna. Och helt ärligt trodde jag aldrig att det skulle bli så här bra :´)
Tiden på Centralen då jag bara stod mig lutad mot dig med dina omfamnande armar runt mig var precis det jag begärde av dig. Jag kände hur känslosam jag var då, jag ville inte börja gråta. Jag försökte tänka på annat, men det gick inte. Kön blev bara kortare och kortare. Det du säger till mig innan du kliver på bussen till Danmark var " Malin, jag kommer verkligen att sakna dig och jag vill inget hellre än att vara här med dig. Jag kan inte be att du ska vänta på mig, men jag ber dig bara att inte glömma mig. Du är min älskling". Jag log medans tårarna rann. Ta mig tillbaka till det ögonblicket. Du gör mig stark! Hela vägen hem lyssnade jag på låten vi lyssnade på tillsammans för första gången. Då vi satt nere vid vattnet i stan. Det var härligt väder, första vårsolen och vi hade precis ätit lunch tillsammans.
När jag tänker på dig, på oss och vad vi gjort blir jag så glad. Extremt glad! Då du ringer mig på kvällarna och sjunger i telefon tills jag somnar, då vi bara vill rymma hemifrån mitt inatten för att få hålla om varandra och då du ringde mig kl. 4 på morgonen och berättade att du skrivit en dikt om mig. Jag längtar tills jag får se och höra dig som jag hela tiden hör och ser framför mig, det sitter djupt inne.
Tiden passerar, minnena är kvar. Om jag tänker tillbaka så slår en mening mig, Jag kommer att finnas här när du kommer tillbaka!
<3
Tiden på Centralen då jag bara stod mig lutad mot dig med dina omfamnande armar runt mig var precis det jag begärde av dig. Jag kände hur känslosam jag var då, jag ville inte börja gråta. Jag försökte tänka på annat, men det gick inte. Kön blev bara kortare och kortare. Det du säger till mig innan du kliver på bussen till Danmark var " Malin, jag kommer verkligen att sakna dig och jag vill inget hellre än att vara här med dig. Jag kan inte be att du ska vänta på mig, men jag ber dig bara att inte glömma mig. Du är min älskling". Jag log medans tårarna rann. Ta mig tillbaka till det ögonblicket. Du gör mig stark! Hela vägen hem lyssnade jag på låten vi lyssnade på tillsammans för första gången. Då vi satt nere vid vattnet i stan. Det var härligt väder, första vårsolen och vi hade precis ätit lunch tillsammans.
När jag tänker på dig, på oss och vad vi gjort blir jag så glad. Extremt glad! Då du ringer mig på kvällarna och sjunger i telefon tills jag somnar, då vi bara vill rymma hemifrån mitt inatten för att få hålla om varandra och då du ringde mig kl. 4 på morgonen och berättade att du skrivit en dikt om mig. Jag längtar tills jag får se och höra dig som jag hela tiden hör och ser framför mig, det sitter djupt inne.
Tiden passerar, minnena är kvar. Om jag tänker tillbaka så slår en mening mig, Jag kommer att finnas här när du kommer tillbaka!
<3
Kommentarer
Postat av: p
aaawww, bebis <3
Postat av: Skogstomten
April, april :P
Trackback
